PIP och Jag :(

Vilken soppa jag lever i just nu. Inte många timmar på dygnet tänker jag på mig själv och min hälsa just nu. Följer med i allt som händer och sägs. Både när det gäller andra kvinnor som är drabbade, som lever i en liknande värld som jag. Vänta med spänning att nya direktiv ska tas från Läkemedelsverket och Socialstyrelsen.


Vänta ser idag ut att bli långvarig, tid som inte jag känner att jag har råd med. Varje dag kan min kropp förgiftas allt mera, det vet jag ju inte.

Imorgon ska jag träffa min kirurg, jag har inte speciellt höga förväntningar, men under kan ju ske. Ska bli intressant att höra vad hon har att komma med, vad hon ska skylla på. Jag har bestämt mig för att boka en tid för uttag när jag ändå är där. Min kropp ska inte få ta mer stryk och förhoppningsvis kommer jag må bättre, hälsomässigt. Hoppas verkligen inte att det är så illa att min troligtvis kroniska trötthet kommer bestå.
Däremot kommer det väl kanske bli värre med det psykiska biten i stället.

Operationen hade jag tänkt på sedan högstadiet, när jag var runt 20 planerade jag att jag skulle gå i genom en operation när jag fått mina barn. Så blev det, sedan att lilla Luna råkade kommer efteråt det var ju bara ett plus :)Nu sitter jag här, med pengar kastade i sjön. Mycket pengar för en kortvarig tid. Det är ingen idé att ångra sig, gjort är ju gjort och det går ju inte att ta tillbaka. För att ta ut dem får man betala en kostnad för narkosen, men vill man ha nya kostar det 15 lax. Pengar som jag inte har, och verkligen inte vill lägga heller. Jag har redan betalat för min produkt och vill inte att de ska tjäna ännu mer pengar på mig. Så just nu ser det ut som att jag kommer får leva med platta taxöron som hänger ner till naveln. Suck! jag mår dåligt över att bara tänka på det. Ingen aning om hur jag ska kunna leva med.
Hälsan måste dock gå i första hand! Det är bara att hoppas på det bästa imorgon.