Jävla skitdag!!!!

Hatar verkligen dessa dagar. I hopp om att man ska få någonting gjort hemma, så får man ingenting gjort i stället. Man får bara lyssna på det där jävla gnället. Spelar ingen roll hur mycket jag tycker om mina barn, när de är så här är de väldigt billiga och fick man lägga ut dem på blocket skulle de vara där direkt. Speciellt när jag vill få någonting gjort, tycker inte om att det bara blir halvdant för det finns inga tillfällen att fortsätta. Det känns som att man bara har dagarna. På kvällen blir det mat, ta hand om disk, bada barn, natta barn och jag är ganska sliten och trött när kl närmar sig 6-7 och då vill jag helst bara slappa i soffan. Bara lägga ungarna känns jobbigt.

När jag blir sådan här blir jag less på ALLT!. Hela livet är skit helt enkelt, det lilla liv man har liksom.
Känns som jag springer i ett ekorrhjul och kan inte ta mig ur. Hela tiden är det saker som behöver göras hemma, men man blir aldrig riktigt klar, efter som man ska passa upp barnen emellanåt eller hela tiden när de är på det viset. Så varje dag, dygnet runt skulle det behövas städas och plockas, vilket leder till att saker jag skulle behöva få gjort och saker jag vill göra finns det inte utrymme eller ork för. Det suger verkligen och så min åldersnoja och mitt spring i bena gör inte saker bättre.En stor förändring skulle jag behöva, men hur och vad?

Längtar massvis till Augusti när det är någon annan som är hemma, för då tänker jag bara slappa och mysa med barnen när jag kommer hem :) Men 3 månader är en låååååång tid, har ingen lust att vara hemma längre. Det är inte alls utvecklande och tråkigt.

Nu är det dags att gå till tvättstugan igen :( det positiva är att pluttan sover :)