Att befinna sig på Gävle sjukhus förlossningsavdelning igen, gav mig en klump i magen då det nästa var 1,5 år sedan jag var där senast och förlorade Måns. Det var mycket känslor som kom upp.
...men vilken upplevelse ultraljudet blev, den går inte att beskriva. Vi hade en toppen sköterska som utförde ultraljudet och av alla, hmm många ultraljud jag har gått i genom med mina fyra graviditeter var detta den bästa. Hon var väldigt ingående i sin undersökning. Berättade och visade oss pyrets alla delar. Det märktes att hon hade en passion för sitt jobb, ca 20 min tog det.
I min mage låg det en liten filur som sög på tummen, sparkade med sina små ben och vinkade åt oss. En stor lättnad att allt var som det skulle. Barnet i min mage var väl proponerat.
Huvudomfånget: 28mm
Kroppen: 29,5mm
Låret: 23mm
Vi frågade om hon kunde se vad vi väntade men det var svårt då navelsträngen låg så nära. Hon trodde dock att det var en flicka. Då det fanns vita streck som kunde vara ett tecken på en slida, men även navelsträngen har vita streck så det var svårt att avgöra. Jag blev väldigt chockad i alla fall att hon inte trodde en pojke som jag varit helt säker på. Nu är det bara vänta och se :)
Det är på två vis att veta, visst roligt med en överraskning, men det är lite lättare att handla om man vet vad man väntar :)
Hon berättade också att min livmoder ligger i framvägg, vilket gör att jag inte känner regelbundna rörelser från barnet. Den dämpar nämligen rörelserna. Från v. 24 ska jag känna dem enligt hon. Moderkakan var också ok. Jag bara hoppas på att den håller tillräckligt länge. Då den brast med Nova är det möjligt att den gör det igen. Sedan kan det även varit den som bråkade när jag väntade Måns fast de inte hittade blödningsorsakerna då.
Hon flyttade bak mig 3 dagar från ultraljudet i mars, så nytt BF är 21/10. Det var en lättnad då jag ska ha planerat snitt. Men Nova hade jag det samma, men där blev det ju kaos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar