När jag skulle börja andra ring på gymnasiet tog jag efter många om och men mitt pick och pack och flyttade typ 130 mil bort. Jag tog chansen och flydde från det liv jag då hade...för att aldrig återvända.
Jag och mamma har alltid haft en speciell relation, vi är väldigt lika på många sätt och har därför inte haft så lätt att komma överens. Som ung kan jag inte ha varit det lättaste barnet, jag levde mitt liv som jag ville och sket rent ut sagt i allt annat...en väg som inte var den bästa. Denna låt speglar så många delar av mig och hur jag så här efterhand känner för min mamma. Tyvärr kan man inte vända tillbaka klockan även det är väldigt många gånger jag önskade att det gick. Min mamma är bäst och jag kan inte förstå att en människa kan stå ut med så mycket som hon har gjort, och ändå ha så mycket kärlek att ge.
Som yngre räckte det att åka ner till mina föräldrar att hälsa på 1 max 2 veckor...sen pallade jag inte mera. Men nu när jag blivit äldre och har familj saknar jag att ha dem nära.
Jag kan alltid ringa och prata med min mamma om det är något, och de finns där i vått och torrt båda två, men den extra kramen som man kan behöva ibland finns inte där.
Att man kan gå till någon när man inte orkar laga mat, att man har någon som kan komma över en timme på kvällen så att man kan fara på gymmet. Någon som kan hjälpa en med praktiska saker.
...Inget av mina barn har speciellt bra kontakt med sina morföräldrar och det tycker jag är synd.
Västkusten är en härlig plats, men jag har aldrig trivts där. Fast vem vet, man kanske skulle prova de igen???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar