En hemlighet jag inte vetat hur jag skulle hantera...
Svårt att förstå att det verkligen var sant...
..och hur ska man tackla det?
Den 12 Februari, lagom till alla hjärtans dag fick jag ett plus på stickan.
Det har fram till idag varit svårt att hantera och verkligen förstå. Jag har väl kanske inte riktigt vågat hoppas efter vår ängel. Jag har inte heller direkt haft några symtom, knappt nå illamående. det jag känner av mest är mitt humör som går upp och ned, jag är mycket känsligare och det kan komma tårar för ingenting, samt är det tungt att gå, och jag blir lätt andfådd.
Idag har jag varit på inskrivning hos min barnmorska. Jag fick även tidigare lagt ultraljud, både för att verkligen kunna förstå att det växer något i mig, kunna fastställa BF, men också för att se att allt såg bra ut. det gjorde det också. Det låg en lite parvel där inne som sprattlade med benen och vinkade till oss. Det fanns bra med vatten också. 17 Maj har jag mitt rutin ultraljud.
Så den 24 oktober är det beräknat, samma dag som jag fyller år. Fast jag får ju ett planerat snitt så går det vägen denna gången blir det i månadsskiftet september/oktober.
3 kommentarer:
grattis till +et och skönt att allt såg bra ut! :D
ja eller hur, krisar det så får jag skicka iväg jimmy att införskaffa det då! :D
Åh grattis till pluset! Underbart!!
Åh, grattis grattis grattis!!! Lycka till, hoppas allt går bra den här gången.
Kram Marie
Skicka en kommentar