En tuff natt blev det, men måndagen så mycket bättre. Pga av mina blödningar kunde jag inte få något mot sammandragningarna, bara smärtstillande. Sedan gick det väldigt upp och ner. Ena dagen och natten var bra, medan nästa var skit. Det ända jag hade var hoppet.
Eftersom jag inte var tillräckligt långt gången fanns det inget att göra för hans överlevnad.
Så det var bara att hoppas att han skulle härda ut någon vecka till.
Tyvärr blev inte fallet så. Vid lunchtid i torsdags konstaterades det att hans hjärta slutat slå.
Å jag fick föda ut honom själv. Ingen personal "kunde" vara med utan kom in en snabbis om jag ringde på klockan. Personligen tycker jag det var ruttet.
Allt kom i ett paket och medans jag vilade och väntade på att min sambo skulle komma gjorde dom i ordning honom så vi fick se honom. Vilken underbar liten varelse. Det var verkligen tufft att lämna honom i från sig. Vi gav honom namnet Måns. Som det verkar var han en välskapt pojke och inget tyder på att det var något fel på honom.
Däremot har jag en infektion i kroppen. Jag vet ännu inte vilken typ och det är svårt att säga hur länge jag har haft den. Men denna och kanske en kombination av att moderkakan var skadad gjorde troligtvis att han inte klarade sig.
Det har nu börjat en resa av sorg och mycket tankar. Det går väldigt mycket upp och ner, men jag ska även få gå hos en kurator.Ibland har jag tankar som handlar om mitt välbefinnande, vad jag vill göra.Träna, försöka prestera bra i skolan, unna mig mer, nya bröst...ja vad som.
Det har nu börjat en resa av sorg och mycket tankar. Det går väldigt mycket upp och ner, men jag ska även få gå hos en kurator.Ibland har jag tankar som handlar om mitt välbefinnande, vad jag vill göra.Träna, försöka prestera bra i skolan, unna mig mer, nya bröst...ja vad som.
Men sedan kan det vända snabbt och jag ser Måns framför mig, tänker på att han inte finns i min mage mer och att vi aldrig får lära känna honom.
Just nu är det en dag i taget som gäller. Men det är underbart skönt att vara hemma igen.
R.I.P Måns
28 kommentarer:
Beklagar sorgen och hoppas du snart känner dig bättre igen! Kram!
Gud, så tårarna rann när jag läste om er resa =((((( Jag beklagar verkligen sorgen! Bilden framkallade enorma känslor och minnen här hemma .... vi fick ju vår pojk 9 veckor tidigt, å han var väldigt liten för sin "ålder". Han klarade sig dock .... ett mirakel. Jag sänder en massa tankar och styrka ditt håll! *KRAAAM*
*Kramar om* Finner inga ord... Ta hand om dig!
Vilken söt liten pojke. Och så hemskt att ni inte fick ha honom kvar hos er. Stora kramar till er!!!
Vad sorgligt!!!
Skickar en stor kram!
Underbar liten pojke! Tänker på er i er sorg! Massor med kramar!
En sådan underbar liten gosse!!
Jag beklagar sorgen, och det du fick gå igenom alldeles ensam, på sjukhuset. Jag kan inte förstå att det kan få vara så.
Jag tänker på er.
Många kramar!!!
jag beklagar sorgen!
Måns var en väldigt fin liten pojke!
kram
Sitter här med tårar i ögonen och funderar varför sånt hemskt måste ske.Ibland är livet så orättvist. Stor kram till dig!
Vännen så jag beklagar sorgen, finner inga ord som kan vara tröstande nog. Tänker på er. Massor med kramar.
beklagar sorgen. finner inga ord. kram/ Bernhardsson81 ( familjeliv)
Åh men vännen vad ledsen jag blir! Så fruktansvärt orättvist att något sådant får hända. Massa massa styrkekramar till dig!
Lilla gumman vilken smärta och sorg som drabbat er.Tårarna rinner och jag vill bara krama om.Så fruktansvärt orättvist att ngt sådant här får hända.Kramar i massor från Cecilia
Kramar till er alla!!!! <3
Du vet vart jag finns..
nejnejnej, jag vet inte vad jag ska säga :-( har ni inte haft det tillräckligt jobbigt.
tänker nått otroligt på er :-( å vill skicka massor av kramar!
STOR kram till er!!! Hemskt att behöva vara med om något sådant här och på det sättet... Måns är ett väldigt fint namn och det är orättvist att ni inte fick lära känna honom mer. =(
Det gör ont i hjärtat att läsa om det ni mist och hur hemskt det är att förlora ett barn. Jag vet inte vad jag ska säga, men jag vill att du ska veta att jag finns här om du behöver någon.
Usch sitter med tårar i ögonen... Hur orättvist är inte livet ibland... Ta hand om varandra och ha det så bra ni kan.
Kramar i massor.
Beklagar sorgen och samtidigt får jag tårar i ögonen och tänker tillbaka på makens bror o hans sambo som gick igenom det för 1,5 år sedan;-(
Tröstkramar till er alla
Men så oootroligt ledsamt och jobbigt för er! Hoppas du får hjälp att bearbeta sorgen från familj o kurator. Många styrke kramar, tänker på er
Ååh..blir så ledsen när jag läser det här! Skickar många styrkekramar till er!
Kram/Cattis
♥
Näe!!! sitter här med tårar i ögonen! Jag som satt och tänkte häromdagen att nu är i ni i Egypten och har det bra! Å vad ledsen jag blir!! Fy så orättvist livet kan vara!!
STOR kram Maria S
Men nej! Livet är så skört och svårt att förstå ibland! Mitt hjärta blöder för er! Ofattbar sorg, vet inte vad jag ska säga. Kram
Grattis till er son, jag beklagar ur hela mitt hjärta att han inte fick stanna hos er. Massor med kramar till dig och din familj ♥
Ååå vad ledsen jag blir av att läsa vad som hänt er och lille Måns!
Många kramar till er alla!
Fy jag är ledsen för er skull.
KRAMAR
Jag är på bloggrunda och läser vad som hänt dig! Tårarna rinner ner från kinderna och jag tycker livet är så orättvist ibland. Tycker också att det var otroligt ruttet av dom på sjukhuset att låta dig föda ensam. Kramisar från Mysanpysan
Vad sorgligt!!!
Skickar en stor kram!
Skicka en kommentar