Satte mig vid mitt extremt stökiga scrapbord för att få gjort ett utmaningsbidag till scrapaddicted. Kortet var klart och all info jag behövde, hade en skiss att gå efter. Borde inte vara så svårt. Men jag hittade inga papper. Allt tog bara stopp. Jag hade en plan i huvudet, men det funkade bara inte. Kändes bara bläää!
Kikade lite grann på alster som redan kommit in och kände "Nä jag har ingen chans iaf så, jag hoppar över det"
Plockade sedan fram gummans album. Det är ju ganska blandade LOs i det och jag måste börja få lite stuktur...se så att saker kommer i ordning, samt att jag får sollat ut det jag inte vill ha i det. Har många "nybörjaralster" som helt enkelt inte passar. Men vad skulle jag göra med dom?? Ska man ha kvar gamla alster för att se vad har gjort innan?, kan man plocka bort saker från dom och använda resten som spill?. Frågorna blev för många så att jag la mig det bara åt sidan och tänkte att jag får ta det en annan dag.
Långt bak i mitt huvud ligger en BOM och lurar och bara så där kom jag och tänka på en gammal barndomsvän. Jag kom och tänka på ett kort på oss tillsammans och dagböckerna åkte fram. Tänkte att jag var tvungen att leta fram lite stofft till detta kort och kanske ta och sätta mig med det någon dag när man bara får sig en black out.
Det väckte många minnen från livet på högstadiet, det gav skratt, lite chock samt att allt inte alltid var en dans på rosor. Men det är ju så livet är.
Det var ju ingen färdig BOM denna gång heller, inte ens en påbörjad....men stofftet finns där.
Tack för titten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar