Gårdagen vart inte alls som jag hade tänkt mig. I ngr dagar hade jag planerat en dejt med min sambo. Det är sällan vi gör någonting på tuman hand, det blir ju så när man är småbarnsförälder.
Tyvärr har inte heller förhållandet varit så bra de senaste veckorna. Ja, vad ska man säga. En 3 års kris kanske har kommit smygande. Fast jag ser det mest som en ond cirkel.
Min sambo är hemma om dagarna, jag är iväg på skolan hela dagen. Jag får komma hem till ett bombnedslag och stressen kommer då över mig.
På eftermiddagen (börjar i regel direkt när man kommer hem) så har jag en trött och gnällig donna att ta hand om, sambon far på jobbet och jag är själv trött och hungrig. Ser alla måste, vilket sedan resulterar i koas och jag får ingenting gjort. Jag får raseriutbrott och sambon får ta en massa skit. Vilket han skulle slippa om han hjälpte till lite grann. Att vara hemma med barn är så mycket mer än bara sitta och WOWa när man har tid över....vilket är nästan hela tiden.
Iaf så hade jag planerat en dejt, ordnat barnvakt och vi var iväg och åt go mat.
Hade ju tänkt att vi skulle få möjlighet att prata igenom saker och försöka få allting att funka. Men tyvärr var jag iväg med en sambo som inte var direkt brydd i någonting.
Det vart bara en mmmmande och vi kallpratade om lite annat. Det kändes på en gång, kändes fel och inte alls bra.
Han verkade varken tacksam för vad jag hade ordnat eller maten. Det fanns liksom inga känslor där.
När vi kom hem satte han sig vid datorn och spelade. Jag kollade en stund på tv sedan gick jag och la mig med blöta ögon.
Som jag ser det verkar det inte finnas några känslor kvar från hans håll, eller någonting är fel iaf. Det känns förfärligt!
4 kommentarer:
Hej!!
Hoppas det löser sig för er om inte annat så måste du få honom att förstå och verkligen försöka reda ut allt, har själv varit där och vi gick helt enkelt på familjerådgivning och det är det bästa vi gjort vi sitter här nu 10 år senare tillsammans men visst det är berg och dalbana och ingen dans p rosor.
Lycka till håller tummar och tår för er.
kraam Tina
Mmm.. Familjerådgivning är bra, OM man hittar en bra rådgivare!!!! Vi bytte MÅÅÅNGA gånger innan vi båda var nöjd!!
Hoppas att det löser sig för er!
Kramar!!
Uch...det är en jobbig tid i livet!
Men det går att ta sig igenom det...inte lätt, men det går. Det viktigaste är att prata, prata o prata...! Men ännu viktigare är att LYSSNA..ställ frågor och LYSSNA på svaret. Anklaga inte, begär inte. Fråga..vad känner du? Hur skulle du...Om du fick bestämma..vad, hur, när...osv. Och sen när du har lyssnat utan att värdera berätta vad du känner, önskar, vill...osv.
Familjerådgivning är BRA..om båda vill! Ofta är det stress, missförstånd och osäkerhet i botten.
Jag har vrit gift med samma gamle gubbe i 30 år och vi har det bra nu ...för det mesta =)
Och jobbar som LivsCoach.
Lycka till!
Fy vad tråkigt!!! Känner igen det där med alla måsten och att man hamnar i en ond cirkel och bara ser alla måsten och inget blir roligt..... men det gäller att prata och reda ut... hoppas du lyckas få honom att prata!! Tänker på dig!!
Stor kram och lycka till!!
Skicka en kommentar